Fredag 14/11 2008
Jag har aldrig riktigt brytit ihop mentalt förut, aldrig som jag gjorde i tisdags kväll. Jag vet inte vad som hände men en massa små saker som byggts upp bara bröt sig fram till ytan och jag var ett vrak av tårar och dumma tankar om mig själv. Det kändes verkligen inte som att jag klarade någonting och att jag skulle förlora allt. BMX:en skulle ju aldrig funka som tänkt för att träningen inte gått bra på sistone, att jag skulle förlora Fine osv, osv.. Det var hemskt och jag bara låg där i sängen, ihop krupen och gråtandes. Jag ringde Fine och pratade med henne, och hon sa åt mig att komma till henne. Så efter att ha fixat bil så åkte jag dit och det föll t.o.m några tårar i bilen.. När jag kom fram så kramade hon om mig och vi låg och pratade. Hon tröstade och tog hand om mig, hon förstod mig verkligen för hon har själv varit i samma sits. Hon fanns där för mig när det verkligen behövdes och jag kan inte be om mera, hon är helt underbar, min älskade fästmö <3 Jag spenderade natten där, och åkte inte hem fören på torsdagen efter att jag släppt av henne vid skolan.
Sen jag kommit hem har det mest handlat om att inte tänka för mycket. Det gör att allting blir fel i mitt huvud och jag vrider och vänder på saker och ting på ett väldigt dåligt sätt vilket får mig att må dåligt. Att hålla sig sysselsatt. Jag var och spelade dart igår och det fick 2h att flyga förbi. Idag har det varit svårare dock och det har märkts på hur jag mår. Att sova är inte lätt och jag har haft svårt med det. Jag räknar inte med att sova mycket inatt heller, för då kan det iaf inte bli sämre. För somnar gör jag så småning om, det handlar bara om att göra det och sedan sova så länge det går. Vaknar jag så är det inte så troligt att jag somnar om så fort.
Jag måste ta tag i allting snart, jag kan inte må såhär. Jag tror dock att mitt träningsläger som jag åker på om 1½ vecka kommer att göra mycket för mig. Dock så betyder det att jag inte kommer få träffa Fine på 3 veckor.. Men hon väntar på mig, när jag kommer hem och det känns bra. Det är verkligen så att jag har hittat rätt, hon är så underbar min fästmö, Josefine Björkvall Wiik <3
Sen jag kommit hem har det mest handlat om att inte tänka för mycket. Det gör att allting blir fel i mitt huvud och jag vrider och vänder på saker och ting på ett väldigt dåligt sätt vilket får mig att må dåligt. Att hålla sig sysselsatt. Jag var och spelade dart igår och det fick 2h att flyga förbi. Idag har det varit svårare dock och det har märkts på hur jag mår. Att sova är inte lätt och jag har haft svårt med det. Jag räknar inte med att sova mycket inatt heller, för då kan det iaf inte bli sämre. För somnar gör jag så småning om, det handlar bara om att göra det och sedan sova så länge det går. Vaknar jag så är det inte så troligt att jag somnar om så fort.
Jag måste ta tag i allting snart, jag kan inte må såhär. Jag tror dock att mitt träningsläger som jag åker på om 1½ vecka kommer att göra mycket för mig. Dock så betyder det att jag inte kommer få träffa Fine på 3 veckor.. Men hon väntar på mig, när jag kommer hem och det känns bra. Det är verkligen så att jag har hittat rätt, hon är så underbar min fästmö, Josefine Björkvall Wiik <3
Kommentarer
Trackback