Söndag 30/11 2008
Min depression är tillbaka, och den har slagit till hårt. Hela den här veckan har haft sina små motgångar och sakta men säkert har mitt psyke brutits ner igen. Så just nu är jag riktigt dålig.. Verkligen, verkligen dålig. Ingenting känns som vanligt, det är svårt att förklara. Men allting känns bara fel med mig och min omgivning just nu.
Allt började med att våran resa inte gick som väntat. Snöovädret ställde till det och vi missade vårat tåg för att vi landade för sent. Vi spenderade ett par timmar till att fixa våran transport till Romans och när vi väl kom fram så var vi döda och somna i stortsett på en gång. Jag sov men var helt död dagen efter ändå.
Tisdagen så tränade vi. På morgonen så gick vi till gymmet och det gick bra, men på kvällen sen så gick det verkligen inge bra att cykla. Det gick skit och då började det komma tillbka lite och på kvällen så somnade jag inte fören jätte sent och sov knappt den natten.
Onsdag samma sak. På morgonen gick det bra att träna men på eftermiddagen så gick det inge bra. Vi var ute och cyklade MTB i skogen och det var så himla jobbigt. Jag ville bara ge upp flera gånger och i vissa backar så kom tårarna för att jag var så trött. Jag fick ta en kortare väg tillbaka och trots att jag var så trött och sliten från resan så var jag irriterad över att jag inte klarade av det som de andra gjorde. Den natten sov jag inte heller.
Torsdag fick vi ledigt på morgonen men jag lyckades inte sova den natten heller. På kvällen så kördes vi slut med intervaller redan innan träningen började. Så träningen då gick inte heller bra för att jag var helt slut. Dessutom så åkte jag ut först när vi körde en King of Start....
Fredag började kasst. Vaknade och när vi skulle packa in cyklarna i bilen för att åka till en annan bana och träna så hade jag fått punka på nått sätt. När vi cyklade så gick det skit bra dock! Jag njöt varje sekund av att vara på cykeln och det flöt på så bra. Sen sträckte jag ryggen riktigt illa under en övning och då var den dagen förstörd. Jag kunde inte stå upp rakt den första tiden efter jag gjort det och hade svårt att röra mig utan smärta... Så då gick ju självförtroendet ner ännu mera, "kommer jag vara skadad inför tävlingen i år igen så att jag inte kan cykla?". Det är något som jag tänkt väldigt mycket på... Jag försökte cykla på kvällen sen men det var helt lönlöst och jag mådde nu ännu sämre. Den natten sov jag knappt alls och låg vaken från 2-5 på morgonen...
Lördag var vi på gymmet och jag uppmärksammade Guilhem om hur jag mådde. Han pratade med mig och det kändes bra att han förstod och stöttar mig. Min rygg kändes så mycket bättre då så vi åkte till banan på eftermiddagen bara för att leka lite på banan. Men så klart så höll inte min rygg och jag fick spendera ännu en eftermiddag på sidan av banan....
Ända sen dess så har jag mått illa, konstant. Det är som en stor klump i magen som inte vill försvinna. Det vill inte försvinna och jag känner mig helt kraftlös och endast som en börda för folk. För Rickard som fixar all mat och så nu för att jag inte känner för det. För Guilhem som försöker allt han kan för att få mig på fötter igen när han borde fokusera mera på att hjälpa Rickard och de andra på träningarna enligt mig. För min mamma och pappa som betalar allt det här och sedan får jag knappt ut något av det i alla fall...
Men framför allt så känner jag mig som en börda för Fine. Som jag hela tiden ringer och beklagar mig till och ber om tröst. Aldrig bara för att prata och njuta av att prata med henne. Även om det är tanken så slutar det alltid med att jag säger hur dåligt jag mår och sedan handlar det bara om det. Jag vet inte hur länge till hon kommer orka med det här och det skrämmer mig så mycket. Det här kommer pressa bort henne för att det bara handla om mig, mig , mig och hur jag mår... Jag är så himla rädd att jag ska fösa bort henne att allt bara blir fel och jag känner att allt jag säger och gör är fel. Jag drömmer saker, varje natt som inte är sanna men som får mina tankar att löpa amok. Då behöver jag hela tiden få konfirmation på att det jag känner är fel. Och när det kan vara mer än en gång på dag så är det klart att man tröttnar. Hon kommer tröttna på mig snart... Allt är skit, jag klarar ingenting just nu!!
Jag bara drar mig bort i från alla och även från mig själv. Jag orkar inte göra någonting, hade det inte varit för Guilhem så hade jag legat i sängen hela dagen idag och haft ångest attacker och gråtit som jag gjort hela morgonen idag. Det som jag bara känner för att göra just nu. Mmm, jag har ångest just nu och jag vill bara fly ifrån mig själv. Jag vill inte må såhär!! Jag mår konstant dåligt och jag vet inte vad jag ska ta vägen. Hade jag varit hemma hade det varit självklart, jag hade åkt till Fine. Det hade nog hjälpt mig förstunden. Men nu har jag ingenstans att ta vägen, ingen fristad för här handlar det bara om cykling och träning. Saker som jag normalt sett älskar att hålla på med och som håller mig på bra humör. Min andra fristad. Men just nu, när min rygg gör konstant ont så kan jag inte göra det. Jag kan inte fly från smärtan nånstans för jag kan inte avlasta ryggen. Jag vill inte vara kvar just nu, för här kan jag inte få den hjälpen jag behöver.
Usch... Varför känner jag såhär..? Hjälp mig!! Jag behöver hjälp innan jag förstör mig själv och de nära och kära som jag älskar!
Måndag 14/11 2008
Resan till frankrike idag gick ju allt annat än smidigt tack vare vädret. Snöandet gjorde det jätte svårt att komma till arlanda och väl där så vart planet försenat med 2h. Det gjorde att vi missade vårat tåg och ställde till allting. Efter 3h på flygplatsen där vi letat hyrbil så tröttnade vi tillslut och tog en bil bara. Vi hade nog kunnat hittat billigare men vi orkade inte hålla på längre! Men tillslut så kom vi iväg och resan till Romans gick riktigt bra. Nu så ligger vi i våran lägenhet hos Guilhem och vilar. Väntar bara på att han ska komma hem så att vi kan säga hej till han och sedan sova! Har varit i farten sen 5.30 imorse och inte ätit speciellt mycket heller så behöver min sömn..
Onsdag 19/11
När jag kommer hem så ska jag ta tag lite mera i min packning för min frankrike resa. Jag åker på måndag och skullel vilja få undan så mycket som möjligt så att jag bara kan göra vad jag vill de närmaste dagarna
Måndag 17/11 2008
Fredag 14/11 2008
Sen jag kommit hem har det mest handlat om att inte tänka för mycket. Det gör att allting blir fel i mitt huvud och jag vrider och vänder på saker och ting på ett väldigt dåligt sätt vilket får mig att må dåligt. Att hålla sig sysselsatt. Jag var och spelade dart igår och det fick 2h att flyga förbi. Idag har det varit svårare dock och det har märkts på hur jag mår. Att sova är inte lätt och jag har haft svårt med det. Jag räknar inte med att sova mycket inatt heller, för då kan det iaf inte bli sämre. För somnar gör jag så småning om, det handlar bara om att göra det och sedan sova så länge det går. Vaknar jag så är det inte så troligt att jag somnar om så fort.
Jag måste ta tag i allting snart, jag kan inte må såhär. Jag tror dock att mitt träningsläger som jag åker på om 1½ vecka kommer att göra mycket för mig. Dock så betyder det att jag inte kommer få träffa Fine på 3 veckor.. Men hon väntar på mig, när jag kommer hem och det känns bra. Det är verkligen så att jag har hittat rätt, hon är så underbar min fästmö, Josefine Björkvall Wiik <3
Måndag 10 november
I tisdags innan jag åkte till fine var jag inne i Uppsala och lyssnade på Paolo Roberto som hade ett föredrag. Det var kul att lyssna på honom och den timmen han pratade bara flög förbi. Helt klart något som jag tycker fler ska göra om ni får chansen!
Idag har jag legat däckad hela dagen. Har varit trött men främst haft problem med magen... Kanske nått som jag fått av fine, vem vet. Men jag är glad om det stannar så här i såna fall. Vill inte bli så dålig som hon var, usch.. Men det märks väl de närmaste dagarna