Fredag 26/12 2008

Ja nu är julen så gott som över. Visst det är annandag jul idag, men det spelar ingen roll. Julen har aldrig riktigt tagit fart i år ändå, ingen jul känsla alls fanns det iår... Fast ändå fick jag känna på julstressen lite grann.

I måndags så jobbade jag på gymmet i uppsala och det var inte mycket mera med den dagen. Tisdag däremot var helt annorlunda. Fine åkte med mig in till uppsala för att vi skulle handla mat, nån julklapp och kläder som vi kunde ha på oss. Det var en sjuk dag därinne! För det första så var det folk överallt, och att parkera var inte det roligaste... Efter att vi äntligen kom iväg från mitt jobb (var två killar som var otroligt seeega!) så åkte vi till coop och köpte lite mat och sedan till biltema för att köpa lite juklappar. Sen bar det av till gränby för att få tag på det sista. Jaa för att inte dra ut på det här längre så kan jag ju säga så här. Vi åkte hemifrån mig kl. 8 på morgonen och vi var tillbaka hemma hos mig vid 19.00 på kvällen eller nått sånt. Där klippte jag mig så att jag skulle se bra ut till julafton och vi åt lite pizza. Men dagen var inte slut där utan vi åkte till Fine där det fortsatte med att fixa inför julen...

Julafton var det fullfart på också. Jag lämnade fine på jobbet vi 10 och åkte sedan hem för att duscha och göra mig iordning. Trodde sedan att jag skulle få nån timme att slappa på men det hände inte, utan det var direkt till hallsta igen för att äta jul lunch på august jans gården med pappa, jens och farmor och farfar. Det var jätte trevligt och det var god mat där! Sen hämtade jag Fine på jobbet när hon slutade, för hon och jag skulle fira våran första tillsammans iår =) Eftersom att hennes pappa jobbade så hade dom redan firat hos henne under morgonen när han var hemma så skulle vi vara med min familj iår. Hon och Irene fixade ihop en tårta som vi skulle ha med oss och den blev jätte cool med Irenes marsipan figurer! Julen firades hos min mormor iår, och vi var inte så många. Men det var jätte mysigt ändå med jätte god mat och jag var verkligen mätt efter det! På kvällen så åkte jag och Fine till kyrkan för att tända ljus för hennes farmor och min morfar. Jag har aldrig varit där sedan morfar dog, för det har helt enkelt kännts för jobbigt. Vi tände varsit ljus i minneslunden som var så himla vacker med all ljusen där. Men efter det så blev det jätte jobbigt, allt det som funnits inuti en kom ut efter det och vi stod där och grät båda två av saknad... Kändes ändå bra att vi kunde göra det här tillsammans, vi vet båda hur jobbigt det är. Vi var där bra länge med åkte sedan hem till Fine för att säga hej till hennes släkt som var där. Henka och lotta var där med Leanda och Lovina så det var full fart med 3 barn i huset. Något som verkligen gjorde oss två gladare, då kändes det ändå som jul när man såg på dom. Så den timmen där var den som var mest julig på hela dagen.

Var jätte kul att få fira jul med Fine, och jag tänker försöka åka med henne till kyrkan nästa jul igen och tända ljus. Känns som en tradition som vi två skulle kunna hålla igång i vårat liv tillsammans.. Sen att gå och lägga sig med henne på kvällen och höra att hon haft en jätte lyckad julafton kändes hur bra som helst. Denna första av många jular tillsammans

Tisdag 16 December 2008

Förra veckan flög inte precis förbi, den lunkade snarare framåt. Någonting hoppade lite snett i min rygg på måndagen när vi var och cyklade så jag missade tisdagens träningar pga det. Onsdag regnade bort och så nästan också torsdag men vi trotsade vädret (som dock svarade!) och cyklade. Haha... Jaaa inte var det kul inte! Innan vi kom till banan så regnade/snöade det lite lätt och det blåste knappt. När vi kom där emot så kom det mer snö och det blåste upp. Guilhems lilla paraply vart massakerat av vindarna och vi kunde inte köra random starter för voiceboxen var låst på normal pga kylan...! Men vi cyklade, dock inte mer än 30min och endast starter men vi cyklade... På kvällen där så gick vi ut och åt middag också. Den här gången var vi på en restaurang med utsikt över floden som går igenom Romans. Det var jätte fint med alla lampor och sånt och vi hade det jätte trevligt! Fredag åkte vi till tävlingen och därifrån gick dagarna väldigt fort. Känns som att från det att vi kom fram så tog det inte lång tid innan vi var hemma hos Guilhem igen och packade det sista för avresan dagen efter. Tävlingen gick sådär. Lördag var open (alla åkare över 17 år oavsett klass) och jag hamnade i ett rikigt svårt heat och åkte ut på en gång. Söndag så var det bara pang på utan någon träning på banan. Kör inte så bra när det är så, men det märktes på resultatet att jag kom igång mer och mer, 5-4-3. Så jag gick vidare till nästa omgång, 1/16 final. I den så hade jag en bra start, var med bra men hoppade inte in i första kurvan och sedan gick allting bara fel och det tog slut. Inte nöjd men gick iaf vidare från kvalet. Sen att anledningen till att jag inte gick vidare var att jag inte hoppade, det känns värst. Det är som vanligt, men vi får jobba på det till nästa gång. Hoppade inte för att det var trångt, och det har vi tränat jätte mycket på sen vi kom. Bara det att jag inte varit med pga min rygg.... Aja, nästa tävling så hoppas vi på bättre resultat!

Resan hem igår gick bra. Vi kom iväg i våran hyrbil runt kl. 7.15 på morgonen och vi hade gått om tid på oss. Vilket var tur för när vi kom fram så irrade vi bort oss en stund. Vi var tvugna att lämna bilen på den franska sidan av Geneves Flygplats och det är inte så himla lätt att hitta dit. Men tillslut så kom vi fram och trots att det tog lång tid att checka in bagaget så gick det bra. Kärringen i disken var inte bara seg utan korkad. Hon ville få mig att betala 35kg övervikt. Det var bara det att jag redan betalat för att ha en cykel med mig och det ger mig 30kg extra att ta med. Trots att jag sa det till henne så insisterade hon på att jag skulle betala! Men efter att ha upprepat samma sak ett par gånger så gick det bra. Sen var det inga problem alls på resan.

Igår så orkade jag inte göra så mycket efter att jag kom hem. Jag lagade maten och sedan körde jag Jens till handbollen och tog en dusch. Det var det jag gjorde innan jag somnade typ.

Imorse när jag vaknade så var det jätte mörkt och jag tänkte att klockan kanske inte var så mycket. Ha! Klockan var 8 och det var jätte mörkt ute.. Merde! Det hade man ju glömt bort, här är det inte ljust så länge nu och när det är mulet som idag så känns det som att det aldrig blir riktigt ljust... Aja, gick iaf upp då och gjorde frukost som jag åt i sängen. Sen har jag bara varit i hallsta för att ta lite blodprover. Min mamma har en teori om att min depression har något med min sköldkörtel att göra. Så vi får börja där och ser var som händer efter det!

Nu ligger jag mest och väntar på att tiden ska gå... För i eftermiddag så får jag träffa Fine igen <3 Saknar henne så mycket och äntligen får jag träffa henne. Väntar bara på att höra från henne så jag vet om jag ska hämta henne vid skolan eller komma direkt till Gimo. Kommer nog gå segt de här närmaste timmarna...

Söndag 7 december 2008

Nu är det snart över, det är så det känns. Det är bara idag kvar och sedan kommer nästa vecka bara flyga förbi! Idag kommer nog gå förbi rätt så fort också.

Igår blev en sån skön dag. Vi var iväg och cyklade på morgonen, men för min del blev det inte så mycket... Glömde min hjälm! Var lite tanksprid på morgonen så det var nog lika bra, annars fanns det nog en stor risk för en krasch. Men det släppte under förmiddagen. Dagen gick sedan riktigt fort. Jag sov 2h och blev väckt av Robin som kom för att jobba på en video till guilhem med mig. Vi höll på ett par timmar och sen på kvällen så var vi ut och åt mat. Det var jag Rickard, Enora, Guilhem och Elodie som åkte till en Pizzeria och hade en jätte trevlig kväll, men mååånga skratt. Sen som kronan på verket så pratade jag med Fine och vi planerade våran jul lite grann =) Är snart hemma hos dig igen älskling, saknar dig <3

Idag så kommer det inte hända så mycket, ska bara göra klart de sista på videon med Robin. Men det kommer att ta sin lilla tid det.

Imorrn så åker vi till Montelimar och cyklar och sedan tillbaka för att gymma så vi kommer inte vara hemma mycket imorrn. Vi åker vid 12.30 och kommer hem vid 20.00 nån gång. Tisdag har vi två långa cykel pass, onsdag också 2 pass och torsdag 1 pass. Sen ska vi ut och julhandla lite grann på eftermiddagen och även packa cyklarna till tävlingen. Fredag kommer spenderas helt och hållet till att packa och städa då vi åker tidigt måndag morgon och inte kommer hem fören sent söndag kväll från tävlingen. Helgen är så klart fullspäckad med tävlingen så det kommer få tiden att gå. Känns bra nu, den jobbigaste tiden är över och nu ser jag bara framåt mot tävlingen och min hem färd!


Fredag 5 December

Den här dagen har gått fort förbi och det är jag tacksam för. Annars hade det kunnat bli en jobbig dag för precis som de senaste dagarna har jag varit väldigt paranoid och tolkat saker fel. Vilket sätter igång en väldigt stor rädslans känsla i mig, vilket inte direkt gör saken bättre. Senast för en stund sen hade jag en typisk sådan stund... Hatar det, men nu när jag börjat träna igen så går dagarna fortare och jag har mycket mera att göra om dagarna. Vilket får mig att släppa allt dåliga åtmistone ett tag. Och genom att ha mer att göra så går dagarna fortfare, och det betyder att jag fortare får komma hem och vara med Fine. Det som jag sett fram emot sen jag kom hit, nu är det inte långt borta och jag vet att det kommer få mig att må bra. För så är det alltid, så länge jag får vara med henne så löser sig allt. Då spelar det ingen roll. Tror det är den känslan jag saknar mest just nu, den säkerheten att allt löser sig.

Ja nu har jag skrivit av mig lite iaf. Ska hoppa in i duschen nu och sen försöka sova. Hoppas på att det kommer gå bra att somna ikväll igen...

Torsdag 4 December 2008

Sen jag skrev senast så har hur jag mår sett ut som en berg och dal bana. Det går upp och ner hela tiden, men det finns en gemensam nämnare. Hur trött jag är... Ju tröttare jag är desto lättare är det att jag kommer på fel tankar och då är det svårt att ta sig ur det. Tyvärr så har det varit så inatt och därför kommer det att vara så större delen av dagen, för jag har inte sovit bra inatt... Måste ta alla chanser jag kan till att sova idag, för annars kommer det bli en lång och jobbig dag.

Det är så sjukt, för det spelar nästan ingen roll vad jag försöker intala mig.. Det går inte att ta sig ur när det gått för långt. De senaste dagarna har jag fått så mycket stöd från folk, och jag vill verkligen tacka för det! Det har hjälpt mig att ta mig framåt. Nu är det bara upp till mig själv att förstå att jag inte har något dåligt liv...

Jag har ju ett bra liv, väldigt bra faktiskt. Jag har inga problem hemma med min familj och jag får resa runt världen och cykla min BMX. Jag är förlovad med en underbar tjej som jag älskar, som älskar mig och aldrig kommer lämna mig. Vi har ett långt liv kvar att dela tillsammans. Jag har vänner som stöttar mig och finns där om jag behöver. Jag mår bra, jag kunde ju lika gärna vara förlamad och sitta i rullstol. Så jag ska skatta mig lycklig för det, för det kunde vara mycket värre!

Finns säkert dom som frågar sig hur man kan må såhär om nu allt är så bra? Tja, titta bara på vad jag fått reda på de senaste dagarna. Som jag sagt så är det när jag är trött som jag mår som sämst. Tänk då på att jag just nu inte får träna eller anstränga mig för mycket alls för att bli av med smärtan i min rygg. Kroppens sätt att skrika stoooopp och dra i handbromsen. Jag är så slutkörd... Men det är väl själv förvållat, har varit svårt sen jag slutade skolan. Ingenting blev riktigt som jag tänkt mig. För när jag tog studenten hade jag min plan klar, den föll dock i spillror nästan på en gång. Så stressen från att inte ha nått jobb, några pengar. Samt saknaden av Fine och andra små saker gjorde att det blev såhär. Bara det att jag inte velat inse det och det gått så långt att jag hamnat här.

Hur jag ska ta mig ur det här vet jag inte än. För det kommer att ta tid och det kommer bli många fler gånger som jag kommer må så dåligt som jag gjorde just i måndags. När jag kommer hem tänker jag försöka gå till någon klinik och prata med någon, för jag tror inte att jag kommer ta mig ut det här bara sådär. Även fast jag trivs här i Frankrike så behöver jag nu vara med min flickvän och ha min familj och kompisar där hemma nära. Det är 1½ vecka kvar här, och jag hoppas att jag kommer klara mig den tiden. Just nu hoppas jag i och för sig mest på att jag ska klara den här dagen utan att bryta ihop... Blir väl så man får göra, ta en dag i taget